Terapikoloniers framtid uppe i Regionfullmäktige 12/2 -19

Se hela den spännande debatten här. Blir det bara ord som bryts mot varandra eller kan något förändras?

På initiativ av (V) och Catarina Wahlgren diskuterades Terapikoloniers vara eller icke vara. Flera inlägg från företrädare för (V) och (S) fångar det orimliga i att lägga ner verksamheten samtidigt som frågan om insatser för barn och ungas psykiska hälsa utreds. Att det är fel ordning kan både ett barn och en ungdom förstå.

Det pratas om att utredningen ska titta på om det finns några länkar som saknas i vårdkedjan för bl a barn som fått diagnosen ADHD eller etiketten hemmasittare. Jag tänker att ett problem är att vårdkedjan inte alltid når fram till de som behöver den mest. Att många insatser missar komplexiteten med den hela människan i sitt vardagliga sammanhang. T ex  bara medicinering.

Diskussionen i fullmäktige belyste verkligen den svåra balansen mellan …. ja vadå? Juridik å ena sidan, humanism, medmänsklighet och empati å andra? Alla vill säkert gott och göra rätt – varför känns det då som det blir så fel.  Är det för att juridiken vinner på bekostnad av att fler ska få ta del av terapikolonier? Sedan 2002 har vi erbjudit över 700 platser. Jag kan se många av de barn, unga o föräldrar som varit hos oss framför mig och vet vad Terapikolonitiden har betytt för dem. De liknar alldeles säkert alla de som nu inte kommer få den chansen och det är väl det som känns så fel. Sen är ju juridik lite som religion, svår att skylla på. Det handlar väl fr a om hur den tolkas och utövas.

Egentligen förstår jag inte överhuvud taget de som vågar lägga ner en verksamhet i dessa dagar, när barn och ungas behov av olika insatser för sitt mående är skriande. Vågar lägga ner en verksamhet som många vittnar om gör så stor skillnad.

Ta reda på det först. Har den en viktig funktion att fylla? Skapa något bättre om möjligt. Sen lägg ner.

Alternativt bygg ut Terapikolonier så fler erbjuds den hållande omsorg som där finns och låt oss medverka till att bryta den negativa utvecklingen för barn och unga i dagens Sverige.

För den som tittar på debatten och blir osäker så vill jag förtydliga att vi inte har bedrivit ”koloniträdgårdar” utan Terapikolonier. Och skulle hemskt gärna fortsätta med det.

Gruppens möjligheter 1/2 – Ulrika Sundqvist

Terapikolonier välkomnar:

Ulrika Sundqvist  har en psykologexamen och är utbildad i familjeterapi, psykoterapi och Jung-psykologi. Ulrika har arbetat på behandlingshem med barn, unga och familjer i 9 år, som familjeterapeut inom socialtjänsten i 9 år, som grupphandledare i 24 år bland vårdare, palliativa team, ledningsgrupp, behandlingshem, socialtjänst, organisationsutbildningar. Ulrika har också arbetat 18 år på Terapikolonier, nu senast som föreståndare för gruppen med pappor tillsammans med sitt barn.

Hur kan vi förstå den ökande psykiska ohälsan hos våra barn och unga?

Det är för få vuxna runt barnen. Detta skapar en avsaknad av trygghet och vägledning speciellt för de sköra barnen. Barn försöker hantera svåra situationer och drar sina egna slutsatser. I situationer där vuxnas överblick och erfarenheter behövs. Närvarande vuxna kan avlasta och bekräfta den unges rätt att få vara sig själv och lyckas. Arv och miljö spelar också roll. Ärftliga faktorer till psykisk ohälsa kan motas och botas med kompetent bemötande, tillrättalagda livssituationer och medicin om så behövs.

Vad är enligt dig viktiga satsningar/insatser för att främja psykisk hälsa?

Att ”inte må bra” är en benämning på och ett mått på psykisk ohälsa. – Åtgärd; Bekräfta barns och ungas rätt att känna att det inte är nåt fel på dem. Förstå dem med förtroende och bekräftelse av deras goda intentioner. Symtomens, strulets eller felbeteendets funktion kommunicerar ett behov av hjälp, hemma eller i skolan. Kan det vara fel på barn som inte passar in eller inte utvecklas i takt med jämnåriga när de är frukten av vuxenvärldens premisser och bemötande?

Var finns lösningen? – I beskrivningen ovan även om det är besvärligt i det korta perspektivet. Vi behöver diskutera frågor som: Vad behöver barn för att växa upp med god psykisk och fysisk hälsa? Vad behöver vuxna för att vara goda föräldrar? Hur är samhällsandan nu, hur värnar vi psykisk hälsa på samhällelig och institutionell nivå?

Jag kan inte komma ifrån att psykisk o-/hälsa hos barn, unga och äldre till stor del är en spegling av samhällsandan. Redan på 80-talet visade irländska familjeterapeuter och socialarbetare att våld i hemmet var en återspegling av normer i det omgivande samhället

Hur kom det sig att du började arbeta med grupp?

Sedan mitt första arbete och praktik på 70-talet har det varit naturligt att arbeta med grupp. På Farsta Behandlingshem hade vi regelbundet samtalsgrupper med de inskrivna barnen, vilket då väckte andra terapeuters och proffsbehandlares intresse. En röd tråd genom mitt yrkesliv har varit att skapa sammanhang där barn, familjer och arbetsgrupper kan mötas och utvecklas tillsammans. Att som terapeut eller handledare hålla i ramen för möten i problematiska situationer där förståelse för varandra och utveckling av relationer kan ske. Terapikollo är en sån arena för både barn och föräldrar.
Vad tänker du att behandling i grupp kan ge?
Miljöterapi, barngrupper och samtal med familjer är viktiga terapeutiska sammanhang för barn och unga i allmänhet och sköra barn eller barn med avvikande beteende i synnerhet. Att få mötas och träna tillsammans i grupp ger flera identifikationsmöjligheter, fler personer att relatera till och pröva sig emot. Fler relationer att lyckas i. Min erfarenhet är att gruppen utvecklar en omsorgsfull och respektfull gemenskap – ett gott klimat att vara i.
Ulrika deltar på Terapikolonier och Akademi Magelungens kostnadsfria seminarium ”Gruppens möjligheter” den 1 februari 13-16:30, Bondegatan 35 och berättar mer om sitt arbete med pappa/barn grupp på Terapikolonier.
Varmt välkommen!

Välkommen till en dag om grupp – 1 februari

Barn och ungas ökande psykiska ohälsa har uppmärksammats mycket under det gångna året. Upplevd press i skolan, låga skolprestationer, mobbing, ensamhet och svårigheter inom familjen är kända riskfaktorer för att utveckla psykisk ohälsa. Sociala sammanhang, stöd, uppskattning och psykiska resurser som känsla av mening, att känna kontroll och självförtroende fungerar omvänt skyddande.

Dagen handlar om barn och ungas mående och behov, gemenskap, relationer, hopp och vad insatser och behandling i grupp kan ge och göra för att främja psykisk hälsa hos särskilt utsatta barn och unga.

Gruppens möjligheter

13:00 – Gruppen ett sammanhang att växa och läkas i 

Stefan Redebo, verksamhetschef på Terapikolonier

13:15 – Hur ska jag göra för att må bättre?

Föreningen Tilia, Elina Johansson, Attention – Vad säger barn och unga själva när de berättar om hur de mår, sin livssituation och sina behov? Hur ser ohälsan ut bland våra barn och unga och vad beror den på?

14:00 – Terapikolonier i backspegeln – det har gruppen betytt för mig

Från 1958 till 2018 – deltagare berättar

14:30 – Fika och mingel

15:00 – Gruppbehandlingen på kollo 85 år senare – viktigare än någonsin?

Jennifer Sternberg, biträdande verksamhetschef Terapikolonier –  Miljöterapeutisk gruppbehandling  – vad kan det ge?

Ulrika Sundqvist förestånare pappa/barn tillsammans med behandlare från BUP och föräldrar – berättar om gruppbehandlingen på Terapikolonier

15:30 – 16:30 Panelsamtal Gruppen och sammanhangets betydelse för barn och ungas psykiska hälsa

Pia Litzell Berg, Christina Lloyd, Jan-Olof Bodén, Jan Elmqvist

Moderator: Pekka Talamo

Anmäl ditt deltagande och ev kostönskemål till jennifer.sternberg@magelungen.com OBS! begränsat antal platser

Plats: Magelungen Utveckling Bondegatan 35

Varmt välkommen!

Vill du läsa mer om grupp och hur det är ett lyckat recept mot ensamhet, klicka här.