Terapikoloniers framtid uppe i Regionfullmäktige 12/2 -19

Se hela den spännande debatten här. Blir det bara ord som bryts mot varandra eller kan något förändras?

På initiativ av (V) och Catarina Wahlgren diskuterades Terapikoloniers vara eller icke vara. Flera inlägg från företrädare för (V) och (S) fångar det orimliga i att lägga ner verksamheten samtidigt som frågan om insatser för barn och ungas psykiska hälsa utreds. Att det är fel ordning kan både ett barn och en ungdom förstå.

Det pratas om att utredningen ska titta på om det finns några länkar som saknas i vårdkedjan för bl a barn som fått diagnosen ADHD eller etiketten hemmasittare. Jag tänker att ett problem är att vårdkedjan inte alltid når fram till de som behöver den mest. Att många insatser missar komplexiteten med den hela människan i sitt vardagliga sammanhang. T ex  bara medicinering.

Diskussionen i fullmäktige belyste verkligen den svåra balansen mellan …. ja vadå? Juridik å ena sidan, humanism, medmänsklighet och empati å andra? Alla vill säkert gott och göra rätt – varför känns det då som det blir så fel.  Är det för att juridiken vinner på bekostnad av att fler ska få ta del av terapikolonier? Sedan 2002 har vi erbjudit över 700 platser. Jag kan se många av de barn, unga o föräldrar som varit hos oss framför mig och vet vad Terapikolonitiden har betytt för dem. De liknar alldeles säkert alla de som nu inte kommer få den chansen och det är väl det som känns så fel. Sen är ju juridik lite som religion, svår att skylla på. Det handlar väl fr a om hur den tolkas och utövas.

Egentligen förstår jag inte överhuvud taget de som vågar lägga ner en verksamhet i dessa dagar, när barn och ungas behov av olika insatser för sitt mående är skriande. Vågar lägga ner en verksamhet som många vittnar om gör så stor skillnad.

Ta reda på det först. Har den en viktig funktion att fylla? Skapa något bättre om möjligt. Sen lägg ner.

Alternativt bygg ut Terapikolonier så fler erbjuds den hållande omsorg som där finns och låt oss medverka till att bryta den negativa utvecklingen för barn och unga i dagens Sverige.

För den som tittar på debatten och blir osäker så vill jag förtydliga att vi inte har bedrivit ”koloniträdgårdar” utan Terapikolonier. Och skulle hemskt gärna fortsätta med det.

Gruppens möjligheter – Pia Litzell Berg

Terapikolonier välkomnar:

Pia Litzell Berg är socionom och legitimerad psykoterapeut och har arbetat med grupper sedan början av 1980-talet. Pia har erfarenhet av barn, unga och vuxna i grupp och har arbetat 8 somrar som personal på terapikollo och som handledare i verksamheten under 3 år.

Pia medverkar i det panelsamtal som avslutar dagen. Rubriken för panelsamtalet är ”Gruppen och sammanhangets betydelse för barn och ungas psykiska hälsa”. 

Vad tänker du förklarar barn och ungas ökande psykiska ohälsa?

Inför att jag skulle vara med i panelen i en debatt om ungas psykiska ohälsa under hösten 2018, intervjuade jag en tonåring i min nära krets. Hon beskrev att ” man mår dåligt men pratar inte om det. Och det finns ingen att prata med”. Skolkuratorn har så många att prata med. Det är stressen i skolan och att ständigt vara närvarande på sociala media som stressar mest. Spontant vill hon inte träffa andra i grupp men när vi pratade om gruppsamtal för alla i skolan tyckte hon att det är en bra idé.

När jag presenterade det på debatten svarade någon från skolvärlden att de avvecklat de grupper om livskunskap de haft i skolan eftersom de vuxna inte kunde svara på elevernas frågor!!

Vad behöver vi göra för att främja barn och ungas psykiska ohälsa?

Vi behöver vara vuxna som pratar med de unga. Som erbjuder andra möten än de via datorn. Vi behöver vara närvarande, tillgängliga och möta våra barn och unga.

Samhället behöver också satsa mer på möjligheter för barn och unga att få hjälp genom att igen ge BUP möjligheter att bedriva psykoterapeutisk behandling, både individuellt, i grupp och i familjeterapi och igen se till att det finns tillräckligt med elevhälsopersonal för alla elever.

Att avveckla verksamheter där barn och unga fått hjälp är enligt min mening oansvarigt, okunnigt och omoraliskt.

Hur kommer det sig att du började arbeta med gruppbehandling?

Jag gick min första gruppterapiutbildning och började arbeta med grupp när jag under några år arbetade som skolkurator och blev intresserad av dynamiken i klasserna men framför allt av hur dynamiken i lärargruppen var. Det var i början av 1980-talet och sedan dess har jag arbetat med grupper – i behandling, i undervisning och i handledning.

Varför är behandling och insatser i grupp så verksamt?

Arbete med grupper grundar sig i tanken att vi människor är sociala varelser och vill relatera till andra människor. Vi till bringar stora delar av vårt liv i grupper så de är ett naturligt sammanhang för oss. Vår första grupp är familjen och sedan är vi i olika gruppsammanhang genom hela livet. Vi påverkas av våra relationer till andra och vi har god hjälp av att prata med, eller som barn gör, leka med andra när livet är svårt.

En grupp erbjuder möjlighet att träna sociala relationer, att få stöd, att få ge stöd, att känna samhörighet, att få vara lik någon annan, att få vara olik, att upptäcka att man inte är ensam. Det är ett utbyte och ger en träning i hur vi vara kan vara tillsammans med andra, som vi sedan tar med oss ut i det vanliga livet.

Gruppen är ett demokratiskt sammanhang och det är i samspelet med de andra gruppmedlemmarna som återhämtning och utveckling sker. Gruppens ledare har till uppgift att undanröja eventuella hinder för kommunikation och samspel mellan gruppens medlemmar.

Berätta lite om dina erfarenheter av behandling i grupp?

Jag har haft förmånen att arbeta med barn, unga, vuxna och äldre under mina snart 40 år som gruppterapeut. Det har varit olika ramar kring grupperna men mycket av det inre arbetet har varit likadant.

När jag efter 30 års arbete inom barn-och ungdomspsykiatrin började arbeta med psykoterapi med äldre, slogs jag av hur de äldre tog upp av samma frågor som de unga jag arbetat med. Sorgen och smärtan över att inte ha känt sig älskad, blivit bekräftad och sedd av föräldrarna är lika stark hos äldre som hos unga människor.

Att vara gruppterapeut är många gånger en ensam uppgift. När gruppen är som bäst är jag som minst behövd. Många gånger har jag längtat in i gruppen och att få vara med, men det är precis som i föräldraskapet viktigt att ”släppa iväg barnen” när de klarar sig själva.

Men mest är det så att vara gruppterapeut är givande och mycket meningsfullt.

Hör Pia Litzell Berg berätta mer om sina erfarenheter och tankar kring gruppbehandling och våra barn och ungas psykiska hälsa den 1/2 på Akademi Magelungen och Terapikoloniers kostnadsfria seminarium ”Gruppens möjligheter”.

Bondegatan 35, kl 13-16:30.

Varmt välkommen!

Välkommen till en dag om grupp – 1 februari

Barn och ungas ökande psykiska ohälsa har uppmärksammats mycket under det gångna året. Upplevd press i skolan, låga skolprestationer, mobbing, ensamhet och svårigheter inom familjen är kända riskfaktorer för att utveckla psykisk ohälsa. Sociala sammanhang, stöd, uppskattning och psykiska resurser som känsla av mening, att känna kontroll och självförtroende fungerar omvänt skyddande.

Dagen handlar om barn och ungas mående och behov, gemenskap, relationer, hopp och vad insatser och behandling i grupp kan ge och göra för att främja psykisk hälsa hos särskilt utsatta barn och unga.

Gruppens möjligheter

13:00 – Gruppen ett sammanhang att växa och läkas i 

Stefan Redebo, verksamhetschef på Terapikolonier

13:15 – Hur ska jag göra för att må bättre?

Föreningen Tilia, Elina Johansson, Attention – Vad säger barn och unga själva när de berättar om hur de mår, sin livssituation och sina behov? Hur ser ohälsan ut bland våra barn och unga och vad beror den på?

14:00 – Terapikolonier i backspegeln – det har gruppen betytt för mig

Från 1958 till 2018 – deltagare berättar

14:30 – Fika och mingel

15:00 – Gruppbehandlingen på kollo 85 år senare – viktigare än någonsin?

Jennifer Sternberg, biträdande verksamhetschef Terapikolonier –  Miljöterapeutisk gruppbehandling  – vad kan det ge?

Ulrika Sundqvist förestånare pappa/barn tillsammans med behandlare från BUP och föräldrar – berättar om gruppbehandlingen på Terapikolonier

15:30 – 16:30 Panelsamtal Gruppen och sammanhangets betydelse för barn och ungas psykiska hälsa

Pia Litzell Berg, Christina Lloyd, Jan-Olof Bodén, Jan Elmqvist

Moderator: Pekka Talamo

Anmäl ditt deltagande och ev kostönskemål till jennifer.sternberg@magelungen.com OBS! begränsat antal platser

Plats: Magelungen Utveckling Bondegatan 35

Varmt välkommen!

Vill du läsa mer om grupp och hur det är ett lyckat recept mot ensamhet, klicka här.