Terapikoloniers framtid uppe i Regionfullmäktige 12/2 -19

Se hela den spännande debatten här. Blir det bara ord som bryts mot varandra eller kan något förändras?

På initiativ av (V) och Catarina Wahlgren diskuterades Terapikoloniers vara eller icke vara. Flera inlägg från företrädare för (V) och (S) fångar det orimliga i att lägga ner verksamheten samtidigt som frågan om insatser för barn och ungas psykiska hälsa utreds. Att det är fel ordning kan både ett barn och en ungdom förstå.

Det pratas om att utredningen ska titta på om det finns några länkar som saknas i vårdkedjan för bl a barn som fått diagnosen ADHD eller etiketten hemmasittare. Jag tänker att ett problem är att vårdkedjan inte alltid når fram till de som behöver den mest. Att många insatser missar komplexiteten med den hela människan i sitt vardagliga sammanhang. T ex  bara medicinering.

Diskussionen i fullmäktige belyste verkligen den svåra balansen mellan …. ja vadå? Juridik å ena sidan, humanism, medmänsklighet och empati å andra? Alla vill säkert gott och göra rätt – varför känns det då som det blir så fel.  Är det för att juridiken vinner på bekostnad av att fler ska få ta del av terapikolonier? Sedan 2002 har vi erbjudit över 700 platser. Jag kan se många av de barn, unga o föräldrar som varit hos oss framför mig och vet vad Terapikolonitiden har betytt för dem. De liknar alldeles säkert alla de som nu inte kommer få den chansen och det är väl det som känns så fel. Sen är ju juridik lite som religion, svår att skylla på. Det handlar väl fr a om hur den tolkas och utövas.

Egentligen förstår jag inte överhuvud taget de som vågar lägga ner en verksamhet i dessa dagar, när barn och ungas behov av olika insatser för sitt mående är skriande. Vågar lägga ner en verksamhet som många vittnar om gör så stor skillnad.

Ta reda på det först. Har den en viktig funktion att fylla? Skapa något bättre om möjligt. Sen lägg ner.

Alternativt bygg ut Terapikolonier så fler erbjuds den hållande omsorg som där finns och låt oss medverka till att bryta den negativa utvecklingen för barn och unga i dagens Sverige.

För den som tittar på debatten och blir osäker så vill jag förtydliga att vi inte har bedrivit ”koloniträdgårdar” utan Terapikolonier. Och skulle hemskt gärna fortsätta med det.

Gruppens möjligheter – Janne Elmquist

Terapikolonier välkomnar:

Jan Elmquist

Jan Elmquist har arbetat med familjebehandling och med omsorgsutredningar i familjer såväl i hemmen som på utredningsinstitutioner. Janne har också arbetat många år som familjebehandlare på Terapikoloniers grupper för mammor tillsammans med sitt/sina barn.

Jan deltar under dagen ”Gruppens möjligheter” och delar med sig av sin kunskap om och sina erfarenheter av arbete med familjer och grupp.

Vad är enligt dig viktigt när en arbetar med familjer i grupp?

Att arbeta med grupp och familj kräver kunskap om gruppers- och familjers dynamik samt hur man hanterar och bygger struktur (hållande omsorg) kring gruppen/familjen.  Det är avgörande för att den påverkan som man vill skall ha möjlighet att bli en förändrande process i barnet eller föräldern kan bli möjlig. Gruppbehandlingen på Terapikolonier ger en optimal möjlighet att skapa denna förändrande process.

Berätta lite mer om hållande omsorg, vad innebär det?

Hållande omsorg, är för mig tydlighet i vad som gäller i ett visst sammanhang. Både i tid och rum. Behandlarens förhållningssätt är av yttersta vikt. Samt insikten att det är vilken mening individen gör av sammanhanget/situationen som är det väsentliga. Det behöver jag som behandlare vara nyfiken på och ta reda på tillsammans med familjen. Det är i dialogen kring detta som förändringsarbetet tar sin form.

Vad tänker du kan förklara att våra barn och ungas psykiska ohälsa ökar?

Jag tänker att det som framför allt ligger bakom ungas ökade psykiska ohälsa är en kultur som utsätter unga, och alla oss andra, för information som våra hjärnor och själar har stora svårigheter att handskas med. Vuxenvärlden har inte förstått vad vi utsätter de unga för, med vår helt öppna kultur i stort och smått. Många vuxna har dock förstått att de måste finnas där för de unga, för att trygga och balansera upp deras själsliga våndor. Men det krävs av samhället att ”tygla” många delar i vår öppna kultur. Det som de äldre ungdomarna förr hade bekymmer med har nu betydligt yngre ungdomars bekymmer med. Men de har sämre förmåga att handskas med sina bekymmer då deras hjärnor är outvecklad för att hantera dessa bekymmer.

Vad tänker du att vi behöver vi göra för att minska ohälsan hos våra unga?

Vi behöver avstå från, att all information skall vara tillgänglig, hela tiden. Vi behöver hjälpa oss vuxna att hitta relevanta begränsningar i barn/ungars informationsflöde. Vuxna behöver vara närvarande med sina barn och ungdomar. Vi behöver öka vår egen reflexionsförmåga. Att tänka efter! Arbetsmarknader behöver inse/förstå att prioritera andra värden, t ex emotionellt välbefinnande på arbetsplatser behöver öka. Så att de vuxna har tid och ork att hålla en god omsorg om sina barn och ungdomar.

Varför är behandling och insats i grupp så verksamt när det gäller att främja psykisk hälsa och läka ohälsa?

Att tillhöra en grupp är av avgörande betydelse för vår hälsa. Jag har erfarenhet av att arbeta med enskilda och i grupp. Att arbeta med grupper i förändringsarbete är mer ekonomiskt. Med färre personal kan vi nå fler personer. Att som genom terapikollo kunna genomföra ett behandlingsarbete under en viss tid med förberedelse-genomförande-avslutning ger en stor förändringspotential mot en tydlig kostnad.

Vad kan gruppbehandling ge?

Jag uppfattar att den träning/förändring som gruppen-terapikollo kan ge individer har en bättre möjlighet att bli en stadigvarande förändring. Känslan att i en grupp människor känna sig accepterad, respekterad och sedd tar man med sig. Den ger en känsla som blir kvar. Som stärker självförtroendet.

Hör mer om barn och ungas psykiska hälsa och grupp på Akademi Magelungen och Terapikoloniers kostnadsfria Seminarium ”Gruppens möjligheter” den 1/2 13-16:30, Bondegatan 35.

Välkommen!