Gruppens möjligheter 1/2 – Elina Johansson

Terapikolonier välkomnar:

Elina Johansson, verksamhetsledare i Attention Stockholm. Attention Stockholm är en intresseorganisation som arbetar för personer med NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) så som ADHD, autismspektrumtillstånd och Tourettes syndrom och har verksamhet för barn, ungdomar och vuxna med NPF, samt för anhöriga. Elina samordnar verksamheten och leder dessutom en del grupper, bland annat samtalsgrupp för barn med NPF som vänder sig till barn 10-12 år.

Elina medverkar under dagen under rubriken ”Hur ska jag må bättre? Barns röster om sitt mående och behov” och delar erfarenheter av vad barn och unga själva tänker och känner kring sitt mående, behov och och upplevelse av delaktighet. Elina kommer också att dela med sig av erfarenheter av vad grupp kan ge och betyda.

Vad tänker du påverkar barn och ungas psykiska hälsa/ohälsa?

Det är massvis med faktorer som påverkar hur vi mår och många gånger är det svårt att veta vad som är vad. Något jag tror är viktigt för att må bra, inte bara för barn och unga, utan för alla, är att få känna tillhörighet och gemenskap. Det är viktigt att man får tillhöra ett sammanhang där man känner att man som person hör hemma. Där man inte känner sig konstig eller utanför. För många kan det sammanhanget vara i skolan, men för en del är skolan en plats där man inte alls känner att man kan vara sig själv. En del kan hitta det sammanhanget kopplat till ett fritidsintresse. Några hittar det sammanhanget i vår verksamhet.

Vad behöver vi fokusera på för att främja psykisk hälsa för våra barn och unga?

Jag tror det är viktigt att vi ruckar på gränserna för vad som är normativt. Ju smalare idealen om hur vi ska vara, hur vi ska se ut och vad vi ska tycka är desto fler kommer hamna utanför och känna sig ”fel”, konstiga och annorlunda. Det ska vara lättare att vara sig själv utan att behöva sticka ut eller göra våld på sig själv för att passa in – och kanske ändå misslyckas.

Berätta lite om ditt arbete med grupp på Attention

Jag startade upp barngruppen som en del av Riksförbundet Attentions projekt Barns röst för ett par år sedan. Jag hade tidigare lett grupper för ungdomar och vuxna och kände mig inte alls säker på om den formen skulle fungera för barn.

Inför första träffen hade jag kontakt med föräldrar till barnen som skulle delta och flera föräldrar uttryckte tacksamhet över att barnen äntligen skulle få ingå i ett sammanhang där det kanske kunde fungera. De berättade att deras barn hade svårt med kompisar och att skolan inte fungerade eller att barnen inte gått i skolan på länge och blivit så kallade ”hemmasittare”. Jag undrade hur det skulle bli att sätta samman flera barn som hade svårt med sociala situationer och gruppsituationer.

Hur gick det?

Jag är glad att jag provade för det gick jättebra! När barnen fick förutsättningar där kravnivån matchade förmågan så var varken gruppsituation eller att interagera med jämnåriga något större problem. Barngruppen har efter första terminen på Riksförbundet fortsatt i Attention Stockholms regi och startar varje termin.

Vad är ert framgångsrecept i arbetet med grupp?

De förutsättningar vi fokuserat på att ge barnen är förutsägbarhet och tydlighet. Vi är noga med att tydligt förbereda barnen på vad som ska hända på träffarna och vi har samma struktur på varje träff även om samtalsinnehållet förändras. Vi skriver upp på tavlan vad som ska göras och stryker över varje moment vi gjort. Vi använder tidshjälpmedel och om något inte fungerar så funderar vi ledare på vad vi ska förändra, istället för att tillrättavisa ett barn som gör så gott hen kan. Blir det rörigt så kanske det gått för lång tid mellan pauserna, eller att uppgiften inte var tydlig eller intressant nog.

Vad tänker du att gruppen har gett/betytt för barnen och deras vuxna?

Jag tror och hoppas att det för många varit ett andrum. För barnen ett andrum där de inte behöver prestera och där de får uppleva att deras sätt att fungera är både okej och i sammanhanget norm. För deras föräldrar ett andrum att slippa kämpa för att deras barn ska få de anpassningar de behöver och också ett andrum genom att de under tiden de väntar på sitt barn får träffa andra föräldrar i liknande situation. Många föräldrar har uttryckt en lättnad och tacksamhet över att deras barn i och med gruppen fått ett sammanhang de trivs i – något de kämpat för att hitta.

Hör Elina Johansson berätta mer om sina erfarenheter och tankar kring gruppbehandling och våra barn och ungas psykiska hälsa den 1/2 på Akademi Magelungen och Terapikoloniers kostnadsfria seminarium ”Gruppens möjligheter”.

Bondegatan 35, kl 13-16:30.

Varmt välkommen!

Gruppens möjligheter – Pia Litzell Berg

Terapikolonier välkomnar:

Pia Litzell Berg är socionom och legitimerad psykoterapeut och har arbetat med grupper sedan början av 1980-talet. Pia har erfarenhet av barn, unga och vuxna i grupp och har arbetat 8 somrar som personal på terapikollo och som handledare i verksamheten under 3 år.

Pia medverkar i det panelsamtal som avslutar dagen. Rubriken för panelsamtalet är ”Gruppen och sammanhangets betydelse för barn och ungas psykiska hälsa”. 

Vad tänker du förklarar barn och ungas ökande psykiska ohälsa?

Inför att jag skulle vara med i panelen i en debatt om ungas psykiska ohälsa under hösten 2018, intervjuade jag en tonåring i min nära krets. Hon beskrev att ” man mår dåligt men pratar inte om det. Och det finns ingen att prata med”. Skolkuratorn har så många att prata med. Det är stressen i skolan och att ständigt vara närvarande på sociala media som stressar mest. Spontant vill hon inte träffa andra i grupp men när vi pratade om gruppsamtal för alla i skolan tyckte hon att det är en bra idé.

När jag presenterade det på debatten svarade någon från skolvärlden att de avvecklat de grupper om livskunskap de haft i skolan eftersom de vuxna inte kunde svara på elevernas frågor!!

Vad behöver vi göra för att främja barn och ungas psykiska ohälsa?

Vi behöver vara vuxna som pratar med de unga. Som erbjuder andra möten än de via datorn. Vi behöver vara närvarande, tillgängliga och möta våra barn och unga.

Samhället behöver också satsa mer på möjligheter för barn och unga att få hjälp genom att igen ge BUP möjligheter att bedriva psykoterapeutisk behandling, både individuellt, i grupp och i familjeterapi och igen se till att det finns tillräckligt med elevhälsopersonal för alla elever.

Att avveckla verksamheter där barn och unga fått hjälp är enligt min mening oansvarigt, okunnigt och omoraliskt.

Hur kommer det sig att du började arbeta med gruppbehandling?

Jag gick min första gruppterapiutbildning och började arbeta med grupp när jag under några år arbetade som skolkurator och blev intresserad av dynamiken i klasserna men framför allt av hur dynamiken i lärargruppen var. Det var i början av 1980-talet och sedan dess har jag arbetat med grupper – i behandling, i undervisning och i handledning.

Varför är behandling och insatser i grupp så verksamt?

Arbete med grupper grundar sig i tanken att vi människor är sociala varelser och vill relatera till andra människor. Vi till bringar stora delar av vårt liv i grupper så de är ett naturligt sammanhang för oss. Vår första grupp är familjen och sedan är vi i olika gruppsammanhang genom hela livet. Vi påverkas av våra relationer till andra och vi har god hjälp av att prata med, eller som barn gör, leka med andra när livet är svårt.

En grupp erbjuder möjlighet att träna sociala relationer, att få stöd, att få ge stöd, att känna samhörighet, att få vara lik någon annan, att få vara olik, att upptäcka att man inte är ensam. Det är ett utbyte och ger en träning i hur vi vara kan vara tillsammans med andra, som vi sedan tar med oss ut i det vanliga livet.

Gruppen är ett demokratiskt sammanhang och det är i samspelet med de andra gruppmedlemmarna som återhämtning och utveckling sker. Gruppens ledare har till uppgift att undanröja eventuella hinder för kommunikation och samspel mellan gruppens medlemmar.

Berätta lite om dina erfarenheter av behandling i grupp?

Jag har haft förmånen att arbeta med barn, unga, vuxna och äldre under mina snart 40 år som gruppterapeut. Det har varit olika ramar kring grupperna men mycket av det inre arbetet har varit likadant.

När jag efter 30 års arbete inom barn-och ungdomspsykiatrin började arbeta med psykoterapi med äldre, slogs jag av hur de äldre tog upp av samma frågor som de unga jag arbetat med. Sorgen och smärtan över att inte ha känt sig älskad, blivit bekräftad och sedd av föräldrarna är lika stark hos äldre som hos unga människor.

Att vara gruppterapeut är många gånger en ensam uppgift. När gruppen är som bäst är jag som minst behövd. Många gånger har jag längtat in i gruppen och att få vara med, men det är precis som i föräldraskapet viktigt att ”släppa iväg barnen” när de klarar sig själva.

Men mest är det så att vara gruppterapeut är givande och mycket meningsfullt.

Hör Pia Litzell Berg berätta mer om sina erfarenheter och tankar kring gruppbehandling och våra barn och ungas psykiska hälsa den 1/2 på Akademi Magelungen och Terapikoloniers kostnadsfria seminarium ”Gruppens möjligheter”.

Bondegatan 35, kl 13-16:30.

Varmt välkommen!

Gruppens möjligheter – Janne Elmquist

Terapikolonier välkomnar:

Jan Elmquist

Jan Elmquist har arbetat med familjebehandling och med omsorgsutredningar i familjer såväl i hemmen som på utredningsinstitutioner. Janne har också arbetat många år som familjebehandlare på Terapikoloniers grupper för mammor tillsammans med sitt/sina barn.

Jan deltar under dagen ”Gruppens möjligheter” och delar med sig av sin kunskap om och sina erfarenheter av arbete med familjer och grupp.

Vad är enligt dig viktigt när en arbetar med familjer i grupp?

Att arbeta med grupp och familj kräver kunskap om gruppers- och familjers dynamik samt hur man hanterar och bygger struktur (hållande omsorg) kring gruppen/familjen.  Det är avgörande för att den påverkan som man vill skall ha möjlighet att bli en förändrande process i barnet eller föräldern kan bli möjlig. Gruppbehandlingen på Terapikolonier ger en optimal möjlighet att skapa denna förändrande process.

Berätta lite mer om hållande omsorg, vad innebär det?

Hållande omsorg, är för mig tydlighet i vad som gäller i ett visst sammanhang. Både i tid och rum. Behandlarens förhållningssätt är av yttersta vikt. Samt insikten att det är vilken mening individen gör av sammanhanget/situationen som är det väsentliga. Det behöver jag som behandlare vara nyfiken på och ta reda på tillsammans med familjen. Det är i dialogen kring detta som förändringsarbetet tar sin form.

Vad tänker du kan förklara att våra barn och ungas psykiska ohälsa ökar?

Jag tänker att det som framför allt ligger bakom ungas ökade psykiska ohälsa är en kultur som utsätter unga, och alla oss andra, för information som våra hjärnor och själar har stora svårigheter att handskas med. Vuxenvärlden har inte förstått vad vi utsätter de unga för, med vår helt öppna kultur i stort och smått. Många vuxna har dock förstått att de måste finnas där för de unga, för att trygga och balansera upp deras själsliga våndor. Men det krävs av samhället att ”tygla” många delar i vår öppna kultur. Det som de äldre ungdomarna förr hade bekymmer med har nu betydligt yngre ungdomars bekymmer med. Men de har sämre förmåga att handskas med sina bekymmer då deras hjärnor är outvecklad för att hantera dessa bekymmer.

Vad tänker du att vi behöver vi göra för att minska ohälsan hos våra unga?

Vi behöver avstå från, att all information skall vara tillgänglig, hela tiden. Vi behöver hjälpa oss vuxna att hitta relevanta begränsningar i barn/ungars informationsflöde. Vuxna behöver vara närvarande med sina barn och ungdomar. Vi behöver öka vår egen reflexionsförmåga. Att tänka efter! Arbetsmarknader behöver inse/förstå att prioritera andra värden, t ex emotionellt välbefinnande på arbetsplatser behöver öka. Så att de vuxna har tid och ork att hålla en god omsorg om sina barn och ungdomar.

Varför är behandling och insats i grupp så verksamt när det gäller att främja psykisk hälsa och läka ohälsa?

Att tillhöra en grupp är av avgörande betydelse för vår hälsa. Jag har erfarenhet av att arbeta med enskilda och i grupp. Att arbeta med grupper i förändringsarbete är mer ekonomiskt. Med färre personal kan vi nå fler personer. Att som genom terapikollo kunna genomföra ett behandlingsarbete under en viss tid med förberedelse-genomförande-avslutning ger en stor förändringspotential mot en tydlig kostnad.

Vad kan gruppbehandling ge?

Jag uppfattar att den träning/förändring som gruppen-terapikollo kan ge individer har en bättre möjlighet att bli en stadigvarande förändring. Känslan att i en grupp människor känna sig accepterad, respekterad och sedd tar man med sig. Den ger en känsla som blir kvar. Som stärker självförtroendet.

Hör mer om barn och ungas psykiska hälsa och grupp på Akademi Magelungen och Terapikoloniers kostnadsfria Seminarium ”Gruppens möjligheter” den 1/2 13-16:30, Bondegatan 35.

Välkommen!