Terapikoloniers framtid uppe i Regionfullmäktige 12/2 -19

Se hela den spännande debatten här. Blir det bara ord som bryts mot varandra eller kan något förändras?

På initiativ av (V) och Catarina Wahlgren diskuterades Terapikoloniers vara eller icke vara. Flera inlägg från företrädare för (V) och (S) fångar det orimliga i att lägga ner verksamheten samtidigt som frågan om insatser för barn och ungas psykiska hälsa utreds. Att det är fel ordning kan både ett barn och en ungdom förstå.

Det pratas om att utredningen ska titta på om det finns några länkar som saknas i vårdkedjan för bl a barn som fått diagnosen ADHD eller etiketten hemmasittare. Jag tänker att ett problem är att vårdkedjan inte alltid når fram till de som behöver den mest. Att många insatser missar komplexiteten med den hela människan i sitt vardagliga sammanhang. T ex  bara medicinering.

Diskussionen i fullmäktige belyste verkligen den svåra balansen mellan …. ja vadå? Juridik å ena sidan, humanism, medmänsklighet och empati å andra? Alla vill säkert gott och göra rätt – varför känns det då som det blir så fel.  Är det för att juridiken vinner på bekostnad av att fler ska få ta del av terapikolonier? Sedan 2002 har vi erbjudit över 700 platser. Jag kan se många av de barn, unga o föräldrar som varit hos oss framför mig och vet vad Terapikolonitiden har betytt för dem. De liknar alldeles säkert alla de som nu inte kommer få den chansen och det är väl det som känns så fel. Sen är ju juridik lite som religion, svår att skylla på. Det handlar väl fr a om hur den tolkas och utövas.

Egentligen förstår jag inte överhuvud taget de som vågar lägga ner en verksamhet i dessa dagar, när barn och ungas behov av olika insatser för sitt mående är skriande. Vågar lägga ner en verksamhet som många vittnar om gör så stor skillnad.

Ta reda på det först. Har den en viktig funktion att fylla? Skapa något bättre om möjligt. Sen lägg ner.

Alternativt bygg ut Terapikolonier så fler erbjuds den hållande omsorg som där finns och låt oss medverka till att bryta den negativa utvecklingen för barn och unga i dagens Sverige.

För den som tittar på debatten och blir osäker så vill jag förtydliga att vi inte har bedrivit ”koloniträdgårdar” utan Terapikolonier. Och skulle hemskt gärna fortsätta med det.

Gruppens möjligheter 1/2 – Annso Blixt

Terapikolonier välkomnar:

Annso Blixt har abetat nära unga med psykisk ohälsa i 10 år. Innan Tilia i olika ideella verksamheter, men också till exempel på slutenvårdsavdelning för unga med ätstörningar. Annso grundade Tilia år 2012.
                                                                         Fotograf: Rickard Westman 
Hur kom det sig att du grundade Tilia?
Tilia grundades som ett svar på att många eftersökte en mer lättillgänglig stödverksamhet än vård och behandling. Detta mynnade ut i en stödchatt som vi hade öppen fredag- lördagkvällar, vilket då var få andra stödverksamheter som erbjöd för unga, om vi inkluderar alla, oavsett kön, och också åldrar över 18 år. 
Berätta lite mer om hur ni arbetar på Tilia

Vår metod är att inte ha en metod, då många unga upplever att de faller mellan stolarna i det offentliga där de ofta ses som vandrande symtom, enligt deras egna upplevelse. Vi ser erkänd forskning som ledstjärnor och bra stöd, men den unga individen och dennes upplevelse och egna röst om sin situation måste alltid få stå i centrum. 

Ni har gruppverksamhet också, berätta om den

I gruppväg erbjuder vi stöd både online och IRL genom våra självkänsla-grupper ”BeYou” – (som jag själv skrivit tillsammans med en referensgrupp unga) – vi erbjuder också lägerverksamhet, sommar- höst- och nyårstid. Även under sommaren är BeYou vår grund på lägren, under nyår är fokus primärt att erbjuda ett sammanhang, KASAM, under en tid många unga finner svår, samt att både under sommar- och nyår ökar samhällets krav på lycka, familje- och alkoholnormer styr, osv. 

Vad tänker du att era gruppverksamheter ger de unga som deltar?

Att få höra andra på våra läger eller i grupper bidrar till en livsviktig känsla av minskad ensamhet. Våra ledare är unga vuxna, med syfte att deltagarna känner en närhet i tex ålder och erfarenheter/exempel som ges och kan spegla sig i den unga vuxna ledaren, så utöver känslan av minskad ensamhet bidrar grupperna också till att förmedla hopp. Vi vågar ifrågasätta och utmana, samt har tid att stå kvar i det jobbiga vid sidan av den unga personen som deltar i gruppen. 

Det talas om den ökande psykiska ohälsan bland våra barn och unga, hur märker ni på Tilia av det?

Att Tilia finns är en direkt konsekvens av den psykiska ohälsan bland unga, så fort vi öppnade blev alla våra forum snabbt överfulla, och vi efterfrågas överallt. Det är det tydligaste sättet jag och vi känner av ökningen. 

Vad behöver vi göra för att främja psykisk hälsa hos våra unga?

Det allra viktigaste vi behöver göra nu, är att lyssna in unga själva, så att vi inte tillsätter insatser som inte efterfrågas, och resurser slösas samtidigt som mänskligt lidande bara fortsätter. Vi på Tilia upplever att många unga inte känner sig hörda, vilket i sig är en orsak till att ohälsan ökar. Att inte känna sig lyssnad på skapar en enorm frustration. Jag tror också att vi måste våga satsa tidigare, ett exempel är att vi driver en fråga om att få in psykisk hälsa på schemat, vilket är ett önskemål från unga själva. Alla insatser kan inte tillsättas först i akut skede, som till vårdköer, ska vårdköerna minska måste vi erbjuda annat och tidigare stöd – återigen som unga själva önskar. 

Hör Annso Blixt, grundare av föreningenTilia berätta mer om sitt arbete på Tilia och den gruppverksamhet som bedrivs där samt vad unga själv säger om sitt mående och sina behov på seminariet ”Gruppens möjligheter” den 1/2 13-16:30. Seminariet är kostnadsfritt och genomförs i samarbete med Akademi Magelungen.
Välkommen!

Välkommen till en dag om grupp – 1 februari

Barn och ungas ökande psykiska ohälsa har uppmärksammats mycket under det gångna året. Upplevd press i skolan, låga skolprestationer, mobbing, ensamhet och svårigheter inom familjen är kända riskfaktorer för att utveckla psykisk ohälsa. Sociala sammanhang, stöd, uppskattning och psykiska resurser som känsla av mening, att känna kontroll och självförtroende fungerar omvänt skyddande.

Dagen handlar om barn och ungas mående och behov, gemenskap, relationer, hopp och vad insatser och behandling i grupp kan ge och göra för att främja psykisk hälsa hos särskilt utsatta barn och unga.

Gruppens möjligheter

13:00 – Gruppen ett sammanhang att växa och läkas i 

Stefan Redebo, verksamhetschef på Terapikolonier

13:15 – Hur ska jag göra för att må bättre?

Föreningen Tilia, Elina Johansson, Attention – Vad säger barn och unga själva när de berättar om hur de mår, sin livssituation och sina behov? Hur ser ohälsan ut bland våra barn och unga och vad beror den på?

14:00 – Terapikolonier i backspegeln – det har gruppen betytt för mig

Från 1958 till 2018 – deltagare berättar

14:30 – Fika och mingel

15:00 – Gruppbehandlingen på kollo 85 år senare – viktigare än någonsin?

Jennifer Sternberg, biträdande verksamhetschef Terapikolonier –  Miljöterapeutisk gruppbehandling  – vad kan det ge?

Ulrika Sundqvist förestånare pappa/barn tillsammans med behandlare från BUP och föräldrar – berättar om gruppbehandlingen på Terapikolonier

15:30 – 16:30 Panelsamtal Gruppen och sammanhangets betydelse för barn och ungas psykiska hälsa

Pia Litzell Berg, Christina Lloyd, Jan-Olof Bodén, Jan Elmqvist

Moderator: Pekka Talamo

Anmäl ditt deltagande och ev kostönskemål till jennifer.sternberg@magelungen.com OBS! begränsat antal platser

Plats: Magelungen Utveckling Bondegatan 35

Varmt välkommen!

Vill du läsa mer om grupp och hur det är ett lyckat recept mot ensamhet, klicka här.