Varför gruppbehandling i kolloform?

Kollo har funnits i Sverige sedan slutet av 1800-talet och tagit emot barn som av ekonomiska, sociala eller andra skäl behövt mer för att må bra, utvecklas och växa. Kanske har det då handlat om behovet av mer frisk luft, miljöombyte, bra mat, kanske har det handlat om stimulans och aktivitet. 1934 startades skollovsföreningen för psykiskt ömtåliga barn, det som nu heter Terapikolonier. Verksamheten har förstås förändrats och utvecklas under dessa 84 år men har alltid tagit emot särskilt utsatta barn och unga som mår psykiskt dåligt och som behöver ett tryggt sammanhang att växa och utvecklas i.

I en intervju i SVT den 11 maj i år svarar Maria Hägerstrand, enhetschef Psykiatrienheten, Stockholms läns landsting,  på varför förvaltningen väljer att inte upphandla Terapikolonier när det nuvarande avtalet löper ut i december i år. Hon menar bland annat att det handlar om kontexten kollo. Gruppbehandling skulle enligt Maria lika gärna kunna bedrivas i BUP:s egna lokaler.

Gruppbehandling i kontexten kollo skulle enligt Maria alltså inte ha någon plats inom specialistpsykiatrin. Vi tänker lite annorlunda, nämligen att kontexten kollo är genialisk och har en viktig plats i psykiatrin. Gruppbehandling i kolloform fokuserar på det som är friskt och normalt, på det som fungerar och är lustfyllt, på gemenskap och tillhörighet och på att klara av. Det ger hopp och nya erfarenheter att ta med sig till vardagslivet.

Vad går förlorat om gruppbehandlingen i kolloform inte längre finns kvar i BUP:s utbud och om alternativet är gruppbehandling en gång i veckan?

Varför gruppbehandling i just kolloform?

BUP skriver på sin hemsida:

”Alla har behov av att få känna närhet och gemenskap med andra människor för att må bra. Det kan kännas viktigt att få dela upplevelser och lyckliga stunder med andra runt omkring sig, men också att känna att man inte står ensam när man möter motgångar i livet”. 

De skriver också:

”Det är bra att försöka komma ut och få andra intryck än man får när man sitter ensam hemma. Därför är det bra att försöka leva ett så normalt liv som möjligt, där man går i skolan, träffar kompisar, rör på sig, äter ordentligt och sover på natten och är uppe på dagarna, det vill säga har en normal dygnsrytm.” 

Terapikollo är till för de barn och unga som har kontakt med BUP och som inte har något sammanhang där de kan träffa andra, komma ut, som inte har vänner att dela upplevelser och lyckliga stunder med, som inte klarar att bryta sin isolering själva som är för oroliga eller inte vet hur de ska bete sig tillsammans med andra. För dem som inget hellre vill än att ha kompisar men som hela tiden straffar ut sig ur gemenskapen, för dem som är övertygade om att de är ensamma med sina problem, känner sig annorlunda och inte tycker sig passa in någonstans.

Team Motivation Lagarbete Tillsammans Grup

Terapikolonier erbjuder ett sammanhang med relationer, en trygg plats att våga på, en plats där en kan bli accepterad och uppskattad som en är, en plats för nya intryck och erfarenheter, en digitalt nedkopplad plats med struktur och aktivitet där en får byta miljö och äta och sova regelbundet. För föräldrar tillsammans med sitt barn – ett sammanhang där det finns tid, andra vuxna att dela erfarenheter med, stötta och stöttas av och kunna fylla på med nya goda erfarenheter. Det kan vi erbjuda eftersom vi har utbildad och erfaren personal, många års erfarenhet, mycket tid tillsammans, för att vi lär känna varandra på ett speciellt sätt när vi lever tillsammans under en tid, eftersom vi är ett komplement till en pågående behandling på BUP och har ett  tätt samarbete med familj och behandlare. 

Ensamhet och betydelsen av kompisar och sammanhang

Ofrivillig ensamhet, exkludering från sociala sammanhang och annan social utsatthet kan vara förödande för en ung människa. Många av de barn, unga och föräldrar vi möter känner hopplöshet och maktlöshet eftersom de inte själva upplever sig ha möjlighet att förändra sin eller sitt barns situation och mående.

I Veronika Kèri och Maria Wiwes bok, Mentalisering och psykisk ohälsa hos ungdomar, lyfts fram att det finns en stark koppling mellan social exkludering och depression, ångest samt emotionell och social isolering (Abecassis m. fl., 2002)  vilket kan resultera i allvarliga mentala och fysiska men som håller i sig länge under utvecklingen (Rigby, 2000., Nock & Prinstein., 2004 Lev-Wiesel m.fl., 2006).

Socialt stöd och närhet till andra samt psykiska resurser som självförtroende, tilltro till den egna förmågan att hantera svårigheter, känsla av mening och kontroll över det egna livet fungerar omvänt skyddande och ger motståndskraft.

Vi har alltså en viktig uppgift, nämligen att erbjuda en övningsarena för de barn och unga som av olika skäl saknar ett socialt sammanhang och behöver stärka de egna resurserna i gemenskap med andra. Terapikollo erbjuder just det. Det är svårt att tänka sig att det kan ersättas av en timmes gruppbehandling i veckan. Det blir något annat, bra, men på ett annat sätt.

Kontexten som gör skillnad

Så Maria, vad är det egentligen med kontexten kollo som inte passar i psykiatrin? På BUP finner vi några av våra mest utsatta barn, unga och föräldrar. Barn, unga och föräldrar i behov av just det som är unikt med kollo, som behöver den gemenskapen, den tryggheten och det stöd kollo erbjuder för att utvecklas och stärkas. En insats som kan bli en välbehövlig bot mot ensamhet och utanförskap, mot att känna sig annorlunda, mot att inte kunna bryta sin isolering själv eller för att få lyckas i relationer och bli samreglerad i starka känslor.

Att inte längre erbjuda gruppbehandling i kolloform inom BUP är att beröva barn och unga utan sammanhang och vänner något viktigt. Nämligen chansen att stärkas och fyllas på med goda erfarenheter och att vända en negativ påverkan och utveckling. Beröva inte utsatta barn och unga det!