Är det vård? (värd att värna)

Jag pratade just med en mäkta upprörd pappa som haft sitt barn på Terapikolonier och just läst artikeln i ETC.
”Får jag fråga dig – Terapikolonier är det vård? Politikern i artikeln säger att det är en trevlig verksamhet som vilket annat kollo som helst.”
Jag förklarar att Terapikolonier tidigare var en del av PBU och att vi sedan 2002 har ett vårdavtal med Stockholms läns landsting. Att vi betraktas som en specialenhet dit specialistmottagningar som BUP kan remittera patienter. Det vårdavtal som inte kommer upphandlas efter 2018.
”Bra då vet jag vad jag ska skriva till henne.” Han berättar också kort hur han sett hur betydelsefullt Terapikolonier varit för hans barn.

Jag har varit verksamhetschef för Terapikolonier sedan 2002. Att vara verksamhetschef innebär bl a ett ansvar för att säkerställa att patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården tillgodoses. Det handlar om att ha tydliga riktlinjer och fungerande rutiner men kanske fr a se till att föreståndare och behandlare har rätt kompetens för behandlingsuppdraget.
För ovan och mycket mer svarar verksamhetschefer inför IVO/Socialstyrelsen.

Ingenstans kan jag dock läsa vilket ansvar jag har för att skydda hela verksamheten, och patienterna som riskerar att bli utan den gruppbehandling de har behov av och Terapikolonier kan erbjuda. Hur kan jag och vi värna om denna stora grupp av barn, unga och vårdnadshavare och möjligheten att erbjuda adekvat vård? Om jag bara låter Terapikolonier gå i graven har jag då inte tagit mitt ansvar? Kanske risk för att någon gör en Lex Maria.

Eller kanske jag borde göra en utifrån det att det finns ett alvarligt hot. Inte mot Terapikolonier och oss som jobbar i verksamheten utan hotet är naturligtvis riktat mot patienterna som fr o m 2019 kan bli utan en viktig länk i en vårdkedja.

Läs artikeln i ETC

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *