Kategori: Debatt

Snart är det val och det finns all anledning att se fram mot det och samtidigt bäva för resultatet. Jag syftar nu inte på hur fördelningen av mandat ska bli mellan de som rids av rädslan för främlingar och de som rids av rädslan för de som är rädda för främlingar. Nej i denna blogg handlar allt om Terapikoloniers framtid – tills det kommit till en bra lösning.

Vi får just nu inblick i de demokratiska processerna på landstingsnivå i Stockholms län. Alla partier som är representerade i hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) har fått tre frågor från oss. När vi nu har fått in svaren så visar det sig att de har det gemensamt att de alla uttrycker uppskattning av Terapikoloniers verksamhet samtidigt som det skiljer sig markant när det gäller synen på Terapikoloniers framtid.

När vi sammanställer svaren och räknar om dem till mandat i HSN så blir resultatet 15 för ett fortsatt Terapikolonier och 4 emot. SD finns inte representerade längre i nämnden.

Hur kan verksamheten då vara hotad och inte ens värd en seriös bedömning före ett beslut om och i vilken form ett framtida Terapikolonier skulle kunna fortsätta?

Jag är inte mannen att förklara det. För mig är det helt obegripligt att ett parti (L) har fått HSN som sitt område att styra över och övriga allians-partier har att rätta in sig i ledet bakom. Vi vet efter kontakter med övriga att de inte står bekvämt i ledet. Det är också helt obegripligt att (L) tar ett helt undermåligt underlag från förvaltning och använder det som argument för beslutet.

När företrädare för förvaltning och den styrande majoriteten ska motivera beslutet har argumenten förändrats över tid och blivit alltmer svåra att omfatta och uppfatta. Några förklaringar till beslutet har förvaltningen rättat efter att direkta sakfel har påpekats.

Nu kommer vi bemöta några av svaren vi fått i vår enkla enkät. Vi behöver också kommentera hur nedläggningen motiveras  från förvaltningen och fr a (L)  när frågor ställs. Mest anmärkningsvärt är svaret vi fått att verksamheten inte tillräckligt har bevisat sitt existensberättigande inom psykiatrin då det saknas evidens och utvärderingar av verksamheten. Anmärkningsvärt med tanke på att förvaltningen inte har gjort någon genomgång av det som finns idag av utvärderingar och studier i form av t ex psykologuppsatser. Vi har bl a flera hundra enkätsvar från behandlare och föräldrar som också bidrar till svar på den svåra frågan om behandlingen gjort skillnad. Enkäter som förvaltningen avfärdat som nöjdkundenkäter.

Vi tänker också komma med ett konkret förslag på lösning som kan bidra till ett välgrundat och demokratiskt fattat beslut.  Lösningsförslaget handlar om att skapa tid för att ta fram ett beslutsunderlag till nämnden. Det skulle t ex vara önskvärt att hinna göra en studie av hur deltagarna och familjerna påverkats över tid av att ha varit på Terapikolonier.

Det är min tur att ha semester nu och vi stannade till vid en Thai-restaurang. Hoppas lyckokakan som vanligt bär på ett uns av sanning.

Det är möjligt …

… att jag är naiv. Men jag tror verkligen att Terapikolonier har en framtid efter 2018

… att Terapikolonier gör mycket större skillnad för barn, unga och familjer än vi kan föreställa oss. Det vi vet idag är att nästan alla responser vi får från deltagare, familjer och remitterande behandlare är positiva efter en Terapikoloniperiod. I enkätsvar och samtal får vi t ex höra att ungdomar har utvecklat sin social förmåga, fått hopp och ett växande självförtroende. Många behandlare på att den nya information som har kommit fram blev viktig när beslut kring fortsatt stöd och nya insatser ska fattas och några barn har fått en kompis för första gången. Det vi inte vet är vilket genomslag behandlingen på Terapikolonier har på längre sikt.

… att undersöka vilken betydelse Terapikolonier har på lång sikt.  Det går att göra genom att t ex jämföra de som varit på Terapikolonier med motsvarande grupp av patienter som inte varit det. Data för en sådan studie finns i register som landstinget äger. Nu undersöker vi möjligheten att genomföra en sådan undersökning.

… att beslutet att inte upphandla eller förlänga avtalet är grundat på felaktiga och falska uppgifter som presenterats för det styrande i Stockholms läns landsting. Ingen utvärdering av Terapikolonier har gjorts av förvaltningen, ingen konsekvensanalys har gjorts och det påstås att de insatser som görs idag av Terapikolonier kan göras inom ramen för befintlig barn- och ungdomspsykiatri. Det påstås att kommunerna erbjuder motsvarande gruppverksamhet eller att de kan finansiera terapikoloniverksamheten i fortsättningen. Har någon frågat företrädare för BUP och kommuner om hur de ser på det förslaget?

… att beslutet innebär en merkostnad för samhället. Om en av de drygt 50 deltagarna per år får en avgörande hjälp att inte hamna i psykiatrin, och/eller kriminalvården eller/och arbetslöshet så är det årets verksamhet finansierad. Och inte bara det året utan fler år med tanke på att en karriär inom psykiatri, kriminalvård och arbetslöshet kan kosta samhället 10-tals miljoner.

… att beslutet kostar liv. Det finns berättelser från deltagare i våra enkätundersökningar som vittnar om att de upplever att Terapikolonier räddade livet på dom. Det är en av de saker vi vill beforska. Hur har det gått för gruppen terapikolonideltagare jämfört med de som inte fått chansen.

… för de som styr i Stockholms läns landsting att fatta ett beslut om att ge tid för att genomföra en vetenskaplig evaluering av Terapikoloniverksamheten långsiktiga effekt. Och att låta verksamheten fortgå medans studien görs. Sen finns ett underlag för ett beslut om Terapikoloniers framtid.

… att jag är naiv. Att jag tror att det som synes omöjligt idag ska vara möjligt imorgon. Men det är väl det som gör livet möjligt och värt att leva eller…?

 

 

 

För några dagar sedan blev Jennifer och undertecknad intervjuade av en reporter från SVT.

Fokus var på Terapikolonier och hotet mot verksamhetens existens.  Det var spännande och inte så lätt, ovana som vi är med den sortens sammanhang och utan att ha sett några frågor innan.  Den stora utmaning var inte att miljontals ögon och öron skulle zooma in oss.

Det som påverkade stundens allvar mest var att det kändes så avgörande viktigt att nå fram med ett budskap som kanske skulle kunna vända på skutan. Att vi istället för nedläggning skulle kunna stäva vidare mot 100 års jubileet om 16 år. Nu väntar vi med spänning och viss bävan på att inslaget ska sändas någon gång denna vecka.

Efteråt kommer tankarna kring vad man skulle svarat eller försökt lyfta fram mer. Så är det säkert alltid.  Som t ex svaret på frågan ”vad händer med barnen och ungdomarna som har behov av och inte kommer erbjudas terapikolonier 2019?”

Det enkla och sanna svaret är att vi inte vet.

Det vi vet är att det då inte kommer erbjudas gruppbehandling som är länkad till specialistpsykiatrin inom landstinget i Stockholm, dvs BUP, Prima m fl.

Att det berör patienter (barn/unga) som riskerar att bli utan alla former av nya sociala kontakter utanför hemmet under en lång sommar.

Eller kanske än värre, få nya dåliga erfarenheter, t ex i kolloverksamheter som inte haft möjlighet att skapa de unika förutsättningar som samverkan med specialistpsykiatrin ger. Förutsättningar som handlar om informationsutbyte med en behandlare som känner barnet, tid att förbereda och motivera, matchning för att skapa goda grupper för varje individ, nära samarbete med vårdnadshavare och ett tryggt sammanhang präglat bl a av ett mentaliserande och lågaffektivt bemötande från erfarna behandlare. Allt detta i en fantastisk miljö och i ett lekande och läkande format som nästan bara kollo kan erbjuda.  

Men det enkla svaret är att vi inte vet – och det gör ingen annan heller.

För det hade krävt en konsekvensanalys.