Terapikoloniers framtid uppe i Regionfullmäktige 12/2 -19

Se hela den spännande debatten här. Blir det bara ord som bryts mot varandra eller kan något förändras?

På initiativ av (V) och Catarina Wahlgren diskuterades Terapikoloniers vara eller icke vara. Flera inlägg från företrädare för (V) och (S) fångar det orimliga i att lägga ner verksamheten samtidigt som frågan om insatser för barn och ungas psykiska hälsa utreds. Att det är fel ordning kan både ett barn och en ungdom förstå.

Det pratas om att utredningen ska titta på om det finns några länkar som saknas i vårdkedjan för bl a barn som fått diagnosen ADHD eller etiketten hemmasittare. Jag tänker att ett problem är att vårdkedjan inte alltid når fram till de som behöver den mest. Att många insatser missar komplexiteten med den hela människan i sitt vardagliga sammanhang. T ex  bara medicinering.

Diskussionen i fullmäktige belyste verkligen den svåra balansen mellan …. ja vadå? Juridik å ena sidan, humanism, medmänsklighet och empati å andra? Alla vill säkert gott och göra rätt – varför känns det då som det blir så fel.  Är det för att juridiken vinner på bekostnad av att fler ska få ta del av terapikolonier? Sedan 2002 har vi erbjudit över 700 platser. Jag kan se många av de barn, unga o föräldrar som varit hos oss framför mig och vet vad Terapikolonitiden har betytt för dem. De liknar alldeles säkert alla de som nu inte kommer få den chansen och det är väl det som känns så fel. Sen är ju juridik lite som religion, svår att skylla på. Det handlar väl fr a om hur den tolkas och utövas.

Egentligen förstår jag inte överhuvud taget de som vågar lägga ner en verksamhet i dessa dagar, när barn och ungas behov av olika insatser för sitt mående är skriande. Vågar lägga ner en verksamhet som många vittnar om gör så stor skillnad.

Ta reda på det först. Har den en viktig funktion att fylla? Skapa något bättre om möjligt. Sen lägg ner.

Alternativt bygg ut Terapikolonier så fler erbjuds den hållande omsorg som där finns och låt oss medverka till att bryta den negativa utvecklingen för barn och unga i dagens Sverige.

För den som tittar på debatten och blir osäker så vill jag förtydliga att vi inte har bedrivit ”koloniträdgårdar” utan Terapikolonier. Och skulle hemskt gärna fortsätta med det.

Gruppens möjligheter 1/2 – Siv Boalt Boëthius

Terapikolonier välkomnar:

Siv Boalt Boëthius professor em. vid Stockholms universitets pedagogiska institution, leg. psykolog, psykoanalytiker och tidigare verksamhetschef för Ericastiftelsen (1988–2002).

Siv arbetar med konsultation, undervisning, handledning, forskning, med organisationer, grupper och enskilda inom privat och offentlig sektor samt med konstnärlig och ideell verksamhet. Sivs forskning är inriktad på ledarskap och sociala skeenden i grupper och organisationer, på grupphandledning samt på psykoterapi för barn och ungdomar. Siv har varit ordförande för European Federation for Psychoanalytic Psychotherapy, är medlem i IPA (International Psychoanalytic Association), OPUS (an Organization for Promoting Understanding of Society) och ISPSO (International Society for the Psychoanalytic Studies of Organizations). Siv är också ledamot av redaktionskommittén för Small Group Research och ingår i den internationella redaktionskommittén för Organisational and Social Dynamics och för Journal of Child Psychotherapy. Siv har under flera år handlett grupper på Terapikolonier.

Siv medverkar på Terapikolonier och Akademi Magelungens kostnadsfria seminiarium ”Gruppens möjligheter” den 1/2 kl 13-17. Du hör Siv i panelsamtalet ”Gruppen och sammanhangets betydelse för barn och ungas psykiska hälsa”.

Varmt välkommen!

Gruppens möjligheter 1/2 – Ulrika Sundqvist

Terapikolonier välkomnar:

Ulrika Sundqvist  har en psykologexamen och är utbildad i familjeterapi, psykoterapi och Jung-psykologi. Ulrika har arbetat på behandlingshem med barn, unga och familjer i 9 år, som familjeterapeut inom socialtjänsten i 9 år, som grupphandledare i 24 år bland vårdare, palliativa team, ledningsgrupp, behandlingshem, socialtjänst, organisationsutbildningar. Ulrika har också arbetat 18 år på Terapikolonier, nu senast som föreståndare för gruppen med pappor tillsammans med sitt barn.

Hur kan vi förstå den ökande psykiska ohälsan hos våra barn och unga?

Det är för få vuxna runt barnen. Detta skapar en avsaknad av trygghet och vägledning speciellt för de sköra barnen. Barn försöker hantera svåra situationer och drar sina egna slutsatser. I situationer där vuxnas överblick och erfarenheter behövs. Närvarande vuxna kan avlasta och bekräfta den unges rätt att få vara sig själv och lyckas. Arv och miljö spelar också roll. Ärftliga faktorer till psykisk ohälsa kan motas och botas med kompetent bemötande, tillrättalagda livssituationer och medicin om så behövs.

Vad är enligt dig viktiga satsningar/insatser för att främja psykisk hälsa?

Att ”inte må bra” är en benämning på och ett mått på psykisk ohälsa. – Åtgärd; Bekräfta barns och ungas rätt att känna att det inte är nåt fel på dem. Förstå dem med förtroende och bekräftelse av deras goda intentioner. Symtomens, strulets eller felbeteendets funktion kommunicerar ett behov av hjälp, hemma eller i skolan. Kan det vara fel på barn som inte passar in eller inte utvecklas i takt med jämnåriga när de är frukten av vuxenvärldens premisser och bemötande?

Var finns lösningen? – I beskrivningen ovan även om det är besvärligt i det korta perspektivet. Vi behöver diskutera frågor som: Vad behöver barn för att växa upp med god psykisk och fysisk hälsa? Vad behöver vuxna för att vara goda föräldrar? Hur är samhällsandan nu, hur värnar vi psykisk hälsa på samhällelig och institutionell nivå?

Jag kan inte komma ifrån att psykisk o-/hälsa hos barn, unga och äldre till stor del är en spegling av samhällsandan. Redan på 80-talet visade irländska familjeterapeuter och socialarbetare att våld i hemmet var en återspegling av normer i det omgivande samhället

Hur kom det sig att du började arbeta med grupp?

Sedan mitt första arbete och praktik på 70-talet har det varit naturligt att arbeta med grupp. På Farsta Behandlingshem hade vi regelbundet samtalsgrupper med de inskrivna barnen, vilket då väckte andra terapeuters och proffsbehandlares intresse. En röd tråd genom mitt yrkesliv har varit att skapa sammanhang där barn, familjer och arbetsgrupper kan mötas och utvecklas tillsammans. Att som terapeut eller handledare hålla i ramen för möten i problematiska situationer där förståelse för varandra och utveckling av relationer kan ske. Terapikollo är en sån arena för både barn och föräldrar.
Vad tänker du att behandling i grupp kan ge?
Miljöterapi, barngrupper och samtal med familjer är viktiga terapeutiska sammanhang för barn och unga i allmänhet och sköra barn eller barn med avvikande beteende i synnerhet. Att få mötas och träna tillsammans i grupp ger flera identifikationsmöjligheter, fler personer att relatera till och pröva sig emot. Fler relationer att lyckas i. Min erfarenhet är att gruppen utvecklar en omsorgsfull och respektfull gemenskap – ett gott klimat att vara i.
Ulrika deltar på Terapikolonier och Akademi Magelungens kostnadsfria seminarium ”Gruppens möjligheter” den 1 februari 13-16:30, Bondegatan 35 och berättar mer om sitt arbete med pappa/barn grupp på Terapikolonier.
Varmt välkommen!

Gruppens möjligheter 1/2 – Jan-Olof Bodén

Terapikolonier välkomnar:

Jan-Olof Bodén, leg psykolog har i olika omfattning arbetat i barn- och ungdomspsykiatrin sen 1980, som behandlingsassistent på dagbehandlingsavdelning, psykolog inom BUP:s Terapikolonier och som enhetschef på BUP Solna. Han har även arbetat deltid som skolpsykolog inom Stockholms skolor och som psykolog inom vuxenpsykiatrin. Från 1999 enhetschef på BUP Solna fram till 2018. Jan-Olof har alltid haft ett intresse för gruppens betydelse, dess utvecklande sidor men även dess utmaningar/avigsidor. Har under åren arbetat med arbetsgrupper, föräldragrupper och med barngrupper 7-12 år. Har även haft handledningsuppdrag för Terapikolonierna.

Hur kan vi förstå barn och ungas ökande psykiska ohälsa?

Det kan handla om större ensamhet hos barn och unga. Jag tänker att barn och unga, behöver känna att man tillhör, finnas i ett sammanhang där man har betydelse och blir efterfrågad. Att kunna dela sina bekymmer med en vuxen är viktigt. Vi har under senare år sett att en del barn och unga blir ”hemmasittare” och inte kommer iväg till skolan. Är den sociala kontrollen är mindre? – och det kan möjligen upplevas som ”vem bryr sig?”. Sociala medier kan aldrig ersätta barn och ungas behov av att behöva pröva och tampas med varandra. Men man kan också se exempel på barn och ungdomar som upplever orimliga krav från en omvärld och vuxna.

Vilka insatser är enligt din mening viktigast för att främja och motverka psykisk ohälsa hos våra barn och unga?

Det viktigaste är att barn skall kunna känna tillit till vuxna och våga vända sig till dem med sina svårigheter. Barns trygghet och tillit byggs på flera sätt. Föräldragrupper för barn har prövats och gett goda resultat, nyblivna föräldrar, föräldrar till 3-åringar och föräldraföreläsningar för tonårsföräldrar – de öppnar upp för förståelse för barns utveckling och det sammanhang de lever i. Redan på förskolan kan man skapa miljöer som ger trygghet och tillit, där öppna samtal och hur man kan vara med varandra uppmuntras. I skolan borde psykisk hälsa och människokunskap finnas på schemat, där man även kan prata om hur grupper kan fungera och framförallt motverka tendenser till mobbing. Organisera arbetet på förskola och skola så att vuxna finns tillgängliga! Barn- och ungdomspsykiatrin kan behöva förstärka sina familjeterapeutiska insatser.

Vad är din erfarenhet av behandling och erfarenhet i grupp?

Jag har sett många barn som utvecklat nya sidor hos sig själva, ökat sina färdigheter och fått en bättre självkänsla. Inom vanligt BUP-mottagningsarbete har Terapikolonierna varit ett ovärderligt komplement, en behandlingsform som pågår dygnet runt under en viss tid. Kunskap om barnets styrkor och hur det är att möta svårigheter har förmedlats till föräldrar och behandlare. Att våga släppa hemmet och pröva sig själv i ett nytt sammanhang kan ge barnet eller den unge en rejäl skjuts i utvecklingen.

Vad tänker du att insatser och behandling i grupp kan ge?

Det finns många goda skäl för behandling i grupp. Att få hjälp att träna sin förmåga till att vara med andra barn, utmana rädslor, stå upp för sina behov och att även kunna backa från en alltför styrande hållning gentemot kamraterna. Barnen och de unga utvecklar sin sociala kompetens och andra färdigheter. Man skulle även kunna se det som en uppfostran i demokratiskt tankesätt, där alla kan få höras och bidra till gruppens bästa.

Hör Jan-Olof Bodén på Terapikolonier och Akademi Magelungens kostnadsfria seminarium ”Gruppens möjligheter” fredagen den 1/2 13-17, Bondegatan 35.

Välkommen!

Gruppens möjligheter 1/2 – Annso Blixt

Terapikolonier välkomnar:

Annso Blixt har abetat nära unga med psykisk ohälsa i 10 år. Innan Tilia i olika ideella verksamheter, men också till exempel på slutenvårdsavdelning för unga med ätstörningar. Annso grundade Tilia år 2012.
                                                                         Fotograf: Rickard Westman 
Hur kom det sig att du grundade Tilia?
Tilia grundades som ett svar på att många eftersökte en mer lättillgänglig stödverksamhet än vård och behandling. Detta mynnade ut i en stödchatt som vi hade öppen fredag- lördagkvällar, vilket då var få andra stödverksamheter som erbjöd för unga, om vi inkluderar alla, oavsett kön, och också åldrar över 18 år. 
Berätta lite mer om hur ni arbetar på Tilia

Vår metod är att inte ha en metod, då många unga upplever att de faller mellan stolarna i det offentliga där de ofta ses som vandrande symtom, enligt deras egna upplevelse. Vi ser erkänd forskning som ledstjärnor och bra stöd, men den unga individen och dennes upplevelse och egna röst om sin situation måste alltid få stå i centrum. 

Ni har gruppverksamhet också, berätta om den

I gruppväg erbjuder vi stöd både online och IRL genom våra självkänsla-grupper ”BeYou” – (som jag själv skrivit tillsammans med en referensgrupp unga) – vi erbjuder också lägerverksamhet, sommar- höst- och nyårstid. Även under sommaren är BeYou vår grund på lägren, under nyår är fokus primärt att erbjuda ett sammanhang, KASAM, under en tid många unga finner svår, samt att både under sommar- och nyår ökar samhällets krav på lycka, familje- och alkoholnormer styr, osv. 

Vad tänker du att era gruppverksamheter ger de unga som deltar?

Att få höra andra på våra läger eller i grupper bidrar till en livsviktig känsla av minskad ensamhet. Våra ledare är unga vuxna, med syfte att deltagarna känner en närhet i tex ålder och erfarenheter/exempel som ges och kan spegla sig i den unga vuxna ledaren, så utöver känslan av minskad ensamhet bidrar grupperna också till att förmedla hopp. Vi vågar ifrågasätta och utmana, samt har tid att stå kvar i det jobbiga vid sidan av den unga personen som deltar i gruppen. 

Det talas om den ökande psykiska ohälsan bland våra barn och unga, hur märker ni på Tilia av det?

Att Tilia finns är en direkt konsekvens av den psykiska ohälsan bland unga, så fort vi öppnade blev alla våra forum snabbt överfulla, och vi efterfrågas överallt. Det är det tydligaste sättet jag och vi känner av ökningen. 

Vad behöver vi göra för att främja psykisk hälsa hos våra unga?

Det allra viktigaste vi behöver göra nu, är att lyssna in unga själva, så att vi inte tillsätter insatser som inte efterfrågas, och resurser slösas samtidigt som mänskligt lidande bara fortsätter. Vi på Tilia upplever att många unga inte känner sig hörda, vilket i sig är en orsak till att ohälsan ökar. Att inte känna sig lyssnad på skapar en enorm frustration. Jag tror också att vi måste våga satsa tidigare, ett exempel är att vi driver en fråga om att få in psykisk hälsa på schemat, vilket är ett önskemål från unga själva. Alla insatser kan inte tillsättas först i akut skede, som till vårdköer, ska vårdköerna minska måste vi erbjuda annat och tidigare stöd – återigen som unga själva önskar. 

Hör Annso Blixt, grundare av föreningenTilia berätta mer om sitt arbete på Tilia och den gruppverksamhet som bedrivs där samt vad unga själv säger om sitt mående och sina behov på seminariet ”Gruppens möjligheter” den 1/2 13-16:30. Seminariet är kostnadsfritt och genomförs i samarbete med Akademi Magelungen.
Välkommen!

Gruppens möjligheter 1/2 – Pekka Talamo

Terapikolonier välkomnar:

Pekka Talamo är utbildad samtalsterapeut och handledare i psykosyntes och har gått GAI:s tvååriga utbildning i gruppanalys. Han har arbetat i och med grupper i över 25 år. Pekka arbetar som individual-, par- och gruppterapeut samt som lärare på HumaNovas och Stadsmissionens utbildningar. Han har även varit verksam som behandlare på terapikolonier samt som föreståndare och samordnare på Magelungens kolloverksamheter.

Pekka medverkar under dagen som diskussions- och samtalsledare.

Hur skapar vi grupper som möjliggör utveckling och läkning?

Individens trygghet och fria uttryck i gruppen liksom gruppens trygghet, säkerhet och välmående är avgörande faktorer för att uppnå gruppens potential och individers utveckling i den. Det skapar möjlighet att forma samhällsmedborgare som förutom en god självkännedom och självkänsla också är medkännande och motiverade till att samarbeta.

Att uppnå en sådan tillräckligt hög psykologisk och fysisk trygghet tillsammans med andra är ett delikat arbete som kräver medveten och kompetent personal. Denna kunskapsbank och kompetens har utvecklats inom terapikolonier i över 80 år och är något vi inte kan läsa oss till utan som behöver erfaras och upplevas i grupp.

Vad tänker du att grupp kan ge?

Det jag utvecklat själv och sett barn och unga utveckla i sig själva är enligt mig omöjligt att göra enbart i en till en relationer. Gruppen är en fantastisk experimentverkstad att möta sig själv i, läka, utveckla och förfina sitt eget unika uttryck i samarbete med andra. För mig är det viktigt att tänka i termerna ”för individens bästa i gruppens tjänst och för gruppens bästa i individens tjänst”.

Hör Pekka Talamo berätta mer om sina erfarenheter och leda samtal och diskussioner på Akademi Magelungen och Terapikoloniers kostnadsfria seminarium:  ”Gruppens möjligheter” den 1/2 kl 13-16:30, Bondegatan 35.

Välkommen!

Gruppens möjligheter 1/2 – Catarina Nylund

Terapikolonier välkomnar:

Catarina Nylund arbetar på Bris sedan 9 år och har under många år samtalat med barn och unga som kurator i Bris Chatt, mejl och telefon. Nu arbetar Catarina i den relativt nystartade enheten på Bris som arbetar med gruppstöd. Catarina ansvarar för de stödgrupper som riktar sig till barn och unga som bor i familjehem samt de grupper online för ungdomar som har en förälder med missbruk eller psykisk ohälsa. Catarina deltar även i de stödhelger för familjer som förlorat en förälder i suicid. Utöver dessa grupper erbjuder Bris även grupper för barn som flytt till Sverige.

Catarina deltar i seminariet Gruppens möjligheter och berättar om Bris erfarenhet av barn och ungas psykiska ohälsa och arbetet med gruppstöd.

Berätta lite mer om era målgrupper

De målgrupper som vi har stödgrupper för är grupper som vi vet löper en ökad risk att utveckla psykisk ohälsa både nu som barn men även längre fram som vuxna. Vi riktar oss också till grupper som vi vet har svårt att hitta annat stöd.

Vad tänker du att gruppen kan ge?

Vi vet att känslan av att vara ensam i sin situation är stor bland de barn och unga vi möter och att då få träffa andra med liknande erfarenheter ser vi stärker individen och minskar känslan av utanförskap.

Hur märker ni på Bris av den ökande psykiska ohälsan bland barn och unga?

Vi märker av den genom att våra kontakter till vår chatt,  mejl och telefonlinje ökar och fyra av tio kontakter handlar om just den egna psykisk ohälsan.

Hur kan vi förstå barn och ungas ökade psykiska ohälsa och vad behöver vi göra för att motverka ohälsan?

Vi ser inte bara en anledning till ökningen och därför finns det ju heller inte bara en lösning. Satsningar på olika nivåer behöver komma till för att kunna bryta den negativa trenden. Vuxna behöver se och uppmärksamma barn och unga på alla nivåer i vårt samhälle. Ett första steg för alla är att uppmärksamma de barn och unga just du har omkring dig. Visa att du som vuxen bryr dig och finns där.

Hör Catarina Nylund prata mer om barn och ungas psykiska ohälsa och sitt arbete med och erfarenhet av gruppverksamhet på det kostnadsfria seminariet ”Gruppens möjligheter” som Akademi Magelungen och Terapikolonier anordnar den 1/2 kl 13-16:30 på Bondegatan 35.

Välkommen!

Gruppens möjligheter 1/2 – Elina Johansson

Terapikolonier välkomnar:

Elina Johansson, verksamhetsledare i Attention Stockholm. Attention Stockholm är en intresseorganisation som arbetar för personer med NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) så som ADHD, autismspektrumtillstånd och Tourettes syndrom och har verksamhet för barn, ungdomar och vuxna med NPF, samt för anhöriga. Elina samordnar verksamheten och leder dessutom en del grupper, bland annat samtalsgrupp för barn med NPF som vänder sig till barn 10-12 år.

Elina medverkar under dagen under rubriken ”Hur ska jag må bättre? Barns röster om sitt mående och behov” och delar erfarenheter av vad barn och unga själva tänker och känner kring sitt mående, behov och och upplevelse av delaktighet. Elina kommer också att dela med sig av erfarenheter av vad grupp kan ge och betyda.

Vad tänker du påverkar barn och ungas psykiska hälsa/ohälsa?

Det är massvis med faktorer som påverkar hur vi mår och många gånger är det svårt att veta vad som är vad. Något jag tror är viktigt för att må bra, inte bara för barn och unga, utan för alla, är att få känna tillhörighet och gemenskap. Det är viktigt att man får tillhöra ett sammanhang där man känner att man som person hör hemma. Där man inte känner sig konstig eller utanför. För många kan det sammanhanget vara i skolan, men för en del är skolan en plats där man inte alls känner att man kan vara sig själv. En del kan hitta det sammanhanget kopplat till ett fritidsintresse. Några hittar det sammanhanget i vår verksamhet.

Vad behöver vi fokusera på för att främja psykisk hälsa för våra barn och unga?

Jag tror det är viktigt att vi ruckar på gränserna för vad som är normativt. Ju smalare idealen om hur vi ska vara, hur vi ska se ut och vad vi ska tycka är desto fler kommer hamna utanför och känna sig ”fel”, konstiga och annorlunda. Det ska vara lättare att vara sig själv utan att behöva sticka ut eller göra våld på sig själv för att passa in – och kanske ändå misslyckas.

Berätta lite om ditt arbete med grupp på Attention

Jag startade upp barngruppen som en del av Riksförbundet Attentions projekt Barns röst för ett par år sedan. Jag hade tidigare lett grupper för ungdomar och vuxna och kände mig inte alls säker på om den formen skulle fungera för barn.

Inför första träffen hade jag kontakt med föräldrar till barnen som skulle delta och flera föräldrar uttryckte tacksamhet över att barnen äntligen skulle få ingå i ett sammanhang där det kanske kunde fungera. De berättade att deras barn hade svårt med kompisar och att skolan inte fungerade eller att barnen inte gått i skolan på länge och blivit så kallade ”hemmasittare”. Jag undrade hur det skulle bli att sätta samman flera barn som hade svårt med sociala situationer och gruppsituationer.

Hur gick det?

Jag är glad att jag provade för det gick jättebra! När barnen fick förutsättningar där kravnivån matchade förmågan så var varken gruppsituation eller att interagera med jämnåriga något större problem. Barngruppen har efter första terminen på Riksförbundet fortsatt i Attention Stockholms regi och startar varje termin.

Vad är ert framgångsrecept i arbetet med grupp?

De förutsättningar vi fokuserat på att ge barnen är förutsägbarhet och tydlighet. Vi är noga med att tydligt förbereda barnen på vad som ska hända på träffarna och vi har samma struktur på varje träff även om samtalsinnehållet förändras. Vi skriver upp på tavlan vad som ska göras och stryker över varje moment vi gjort. Vi använder tidshjälpmedel och om något inte fungerar så funderar vi ledare på vad vi ska förändra, istället för att tillrättavisa ett barn som gör så gott hen kan. Blir det rörigt så kanske det gått för lång tid mellan pauserna, eller att uppgiften inte var tydlig eller intressant nog.

Vad tänker du att gruppen har gett/betytt för barnen och deras vuxna?

Jag tror och hoppas att det för många varit ett andrum. För barnen ett andrum där de inte behöver prestera och där de får uppleva att deras sätt att fungera är både okej och i sammanhanget norm. För deras föräldrar ett andrum att slippa kämpa för att deras barn ska få de anpassningar de behöver och också ett andrum genom att de under tiden de väntar på sitt barn får träffa andra föräldrar i liknande situation. Många föräldrar har uttryckt en lättnad och tacksamhet över att deras barn i och med gruppen fått ett sammanhang de trivs i – något de kämpat för att hitta.

Hör Elina Johansson berätta mer om sina erfarenheter och tankar kring gruppbehandling och våra barn och ungas psykiska hälsa den 1/2 på Akademi Magelungen och Terapikoloniers kostnadsfria seminarium ”Gruppens möjligheter”.

Bondegatan 35, kl 13-16:30.

Varmt välkommen!

Gruppens möjligheter 1/2 – Christina Lloyd

Terapikolonier välkomnar:

Christina Lloyd, PhD, medverkar på Terapikolonier och Akademi Magelungens kostnadsfria seminarium om ”Gruppens möjligheter” och delar med sig av sina erfarenheter och sin kunskap om ungas psykiska hälsa och att arbeta med gruppbehandling.

Christina är legitimerad psykoterapeut och arbetar sedan snart 4 år med gruppterapier för unga vuxna på Ung Hälsa, Stockholms Stadsmission. Hon har de senaste 15-20 åren fördjupat sig i terapier med unga vuxna, och 2018 la hon fram en avhandling om ungas psykiska och existentiella ohälsa, Meningsfulla ögonblick – En bedömning av skydds- och riskfaktorer för existentiell sårbarhet hos unga kvinnor med psykisk ohälsa (Uppsala universitet, 2018). Hon har även varit föreståndare för Terapikoloniers ungdomsgrupp, där de under hela perioden hade en 45-minuters samtalsgrupp vid samma tid, en gång per dag.

Berätta lite mer om ditt forskningsprojekt om ungas psykiska och existentiella ohälsa

Mitt forskningsprojekt bekräftar att det är oerhört angeläget och brådskande att inkludera psykosociala och existentiella perspektiv vid bedömning och behandling av ungas psykiska ohälsa. Ett av de viktigaste fynden i forskningsprojektet var att unga kvinnor med en förhöjd risk för en långvarig depressions- och ångestproblematik, med svårigheter att uttrycka personliga behov och känslor, tycktes sakna en grundläggande trygghet i sig själva och i världen.

Dessa unga kvinnors otrygghet i livet verkade till stor del bero på kvalitén och tillgängligheten hos känslomässigt betydande relationer, som föräldrar och närstående, och en mer generell brist på tillhörighet och sammanhang. Det jag också fann i forskningen var att det idag finns stark evidens för att upplevelsen av mening och tillhörighet är avgörande för ungas psykiska hälsa.

Vad kan vi lära oss av det när det gäller behov och insatser?

Utifrån min forskning och min kliniska erfarenhet vid Ung Hälsa ser jag att behovet av samtalsgrupper och gruppbehandlingar för unga är mycket stort och långt ifrån tillgodosett i dagens samhälle. Jag vill också lyfta fram att grupper som unga som varken arbetar eller studerar (UVAS), barn och unga med neuropsykiatriska diagnoser samt ensamkommande är i särskilt stort behov av gruppbehandling.

Slutligen, vad tänker du att behandling och insatser i grupp kan ge?

Gruppen kan erbjuda det många unga saknar – ett tryggt sammanhang att få stöd att utvecklas och läka i, och hitta sin väg in i vuxenlivet.

www.christinalloyd.se/

Hör Christina Lloyd berätta mer om sin forskning och kliniska erfarenhet av gruppbehandling den 1/2, kl 13-16:30, Bondegatan 35.

Välkommen!

Gruppens möjligheter – Pia Litzell Berg

Terapikolonier välkomnar:

Pia Litzell Berg är socionom och legitimerad psykoterapeut och har arbetat med grupper sedan början av 1980-talet. Pia har erfarenhet av barn, unga och vuxna i grupp och har arbetat 8 somrar som personal på terapikollo och som handledare i verksamheten under 3 år.

Pia medverkar i det panelsamtal som avslutar dagen. Rubriken för panelsamtalet är ”Gruppen och sammanhangets betydelse för barn och ungas psykiska hälsa”. 

Vad tänker du förklarar barn och ungas ökande psykiska ohälsa?

Inför att jag skulle vara med i panelen i en debatt om ungas psykiska ohälsa under hösten 2018, intervjuade jag en tonåring i min nära krets. Hon beskrev att ” man mår dåligt men pratar inte om det. Och det finns ingen att prata med”. Skolkuratorn har så många att prata med. Det är stressen i skolan och att ständigt vara närvarande på sociala media som stressar mest. Spontant vill hon inte träffa andra i grupp men när vi pratade om gruppsamtal för alla i skolan tyckte hon att det är en bra idé.

När jag presenterade det på debatten svarade någon från skolvärlden att de avvecklat de grupper om livskunskap de haft i skolan eftersom de vuxna inte kunde svara på elevernas frågor!!

Vad behöver vi göra för att främja barn och ungas psykiska ohälsa?

Vi behöver vara vuxna som pratar med de unga. Som erbjuder andra möten än de via datorn. Vi behöver vara närvarande, tillgängliga och möta våra barn och unga.

Samhället behöver också satsa mer på möjligheter för barn och unga att få hjälp genom att igen ge BUP möjligheter att bedriva psykoterapeutisk behandling, både individuellt, i grupp och i familjeterapi och igen se till att det finns tillräckligt med elevhälsopersonal för alla elever.

Att avveckla verksamheter där barn och unga fått hjälp är enligt min mening oansvarigt, okunnigt och omoraliskt.

Hur kommer det sig att du började arbeta med gruppbehandling?

Jag gick min första gruppterapiutbildning och började arbeta med grupp när jag under några år arbetade som skolkurator och blev intresserad av dynamiken i klasserna men framför allt av hur dynamiken i lärargruppen var. Det var i början av 1980-talet och sedan dess har jag arbetat med grupper – i behandling, i undervisning och i handledning.

Varför är behandling och insatser i grupp så verksamt?

Arbete med grupper grundar sig i tanken att vi människor är sociala varelser och vill relatera till andra människor. Vi till bringar stora delar av vårt liv i grupper så de är ett naturligt sammanhang för oss. Vår första grupp är familjen och sedan är vi i olika gruppsammanhang genom hela livet. Vi påverkas av våra relationer till andra och vi har god hjälp av att prata med, eller som barn gör, leka med andra när livet är svårt.

En grupp erbjuder möjlighet att träna sociala relationer, att få stöd, att få ge stöd, att känna samhörighet, att få vara lik någon annan, att få vara olik, att upptäcka att man inte är ensam. Det är ett utbyte och ger en träning i hur vi vara kan vara tillsammans med andra, som vi sedan tar med oss ut i det vanliga livet.

Gruppen är ett demokratiskt sammanhang och det är i samspelet med de andra gruppmedlemmarna som återhämtning och utveckling sker. Gruppens ledare har till uppgift att undanröja eventuella hinder för kommunikation och samspel mellan gruppens medlemmar.

Berätta lite om dina erfarenheter av behandling i grupp?

Jag har haft förmånen att arbeta med barn, unga, vuxna och äldre under mina snart 40 år som gruppterapeut. Det har varit olika ramar kring grupperna men mycket av det inre arbetet har varit likadant.

När jag efter 30 års arbete inom barn-och ungdomspsykiatrin började arbeta med psykoterapi med äldre, slogs jag av hur de äldre tog upp av samma frågor som de unga jag arbetat med. Sorgen och smärtan över att inte ha känt sig älskad, blivit bekräftad och sedd av föräldrarna är lika stark hos äldre som hos unga människor.

Att vara gruppterapeut är många gånger en ensam uppgift. När gruppen är som bäst är jag som minst behövd. Många gånger har jag längtat in i gruppen och att få vara med, men det är precis som i föräldraskapet viktigt att ”släppa iväg barnen” när de klarar sig själva.

Men mest är det så att vara gruppterapeut är givande och mycket meningsfullt.

Hör Pia Litzell Berg berätta mer om sina erfarenheter och tankar kring gruppbehandling och våra barn och ungas psykiska hälsa den 1/2 på Akademi Magelungen och Terapikoloniers kostnadsfria seminarium ”Gruppens möjligheter”.

Bondegatan 35, kl 13-16:30.

Varmt välkommen!